Barns perspektiv vid dokumentation - en chimär eller möjlighet

Jag har i andra sammanhang havdat att ”barns perspektiv” utgor ett centralt tema i alla nyare teorier om barn och barns larande. Innebar detta att vi haller pa att fa ett nytt universellt eller generellt perspektiv trots att hela den postmoderna teoribildningen argumenterar mot generella teorier? Eller vad betyder det att man idag overallt kan lasa att barns perspektiv skall vara utgangspunkt for pedagogisk verksamhet?