Georg Henrik von Wright

"Hjartliga gratulationer p i 60-irsdagen. Tack for dina bocker. Tanke ochfdrkunnelse har blivit min stkdiga foljeslagare". Si skrev jag sorn nybliven student i mitt livs forsta och hittills enda idoltelegram den 14 juni 1976. Till min bestortning mottog jag samma sommar ett brev f r k foremilet for min beundran. Georg Henrik von Wright bjod mig hem till sig for ett samtal. P i darriga ben klev jag darfor en vacker eftermiddag i juli upp de tvi trappoma till det von wrightska hemmet i sodra Helsingfors och ringde pi. Professom tog emot i tamburen. (Det ar kanske ett uttryck for min saknad for miinniskans sorg att jag graver i mitt mime efter detaljer. Ansiktet glider undan nar jag forsoker hilla fast det. Jag ser framfor mig en latt sommarskjorta med forsta knappen uppknappt, blirandig, graddinte snovit, byxoma, grl eller ljust beigea med ganska smalt, brunt balte. Kontrasten mellan den ungdomliga rosten och en kropp sorn bo rjat Qldras. Jag minns doften, av solbelyst lader och bokdamm. Mina strumpor sorn k;inns hala mot den blanka ekparketten. von Wright mQste ha haft skor p i sig. Hurdana? Och varfor kanns det viktigt att minnas om skjortan faktiskt var randig? Kommer han mig d i narmare? Hur viker doden for livet?). Mitt forsta intryck var av en lite vordnadsbjudande och stel hogborgerlig miljo och, samtidigt, av en awapnande, befriande v k lighet. Moblemanget och interiorema piminde om det sorn jag var van vid f r h mormors och farmors systrars enklare hem i Mejlans, Helsingfors. Kanske var det for det den skull sorn jag alltid kom att betrakta Georg Henrik von Wright sorn representant for mina farforaldrars generation, trots att han bara var tolv i r aldre ;in min far? Efterit framstir min intuitiva moblemangsklassificering av hemmets anda sorn mera berattigad an man p i basen av den rena kronologin skulle ha kunnat vanta sig. Det finns i mitt sociala medvetande en klar skillnad mellan dem sorn haft ett vuxet liv fore kriget och dem sorn inte haft det. En skillnad p i nigra i r har av historiens hjul fordjupats till en generationsgrks. P i samma satt ar det ju ibland bara nigra futtiga i r sorn bestammer den andra, i Finland och andra krigsharjade lhder mera uppmarksammade skillnaden mellan dem sorn upplevde kriget, vid fronten eller sorn bam, och dem sorn ar, och l k g e ;innu kommer att vara, "for unga". von Wright horde, knappt men klart, till forkrigsgenerationen. Georg Henrik, sorn jag f r k den dagen skulle kalla honom, bjod p i te i sitt arbetsrum. Tvi fitoljer, snett v k d a mot varandra och utit rurnmet och Skepparegatan med ryggama mot bokhyllan sorn gir over hela vaggen. Mellan stolama ett litet runt mahognybord och en golvlampa. PQ samma plats satt jag ibland senare. Bekvamt och avspht, utan pitrangande ogonkontakt och intimitet men bra for samtal. Det forsta samtalet varade kanske en halv timme. Vad vi talade om minns jag inte. Jag tror det gallde vad jag hade last men saker ar jag bara p i en sak. Att Georg Henrik rekommenderade tvi bocker for mig, Persoonallisuus av Eino Kaila och iiber Gewissheit av Ludwig Wittgenstein. Antagligen var det vid samma mote sorn han uppmanade mig att under hosten vid sidan av de obligatoriska kursema besoka forelasningar av en aldre professor och en yngre magister. Samma dag sprang jag till stadsbiblioteket p i Richardsgatan. Dar hittade jag ocksi genast bida bockema, p i finska tror jag. Strax darefter stack jag upp tummen och virvlade