Lexika, baserade på semantiska relationer (Lexica, based on semantic relations) [In Swedish]

Den första fråga man måste ta ställning till om man vill bygga upp en tesaurus, alltså ett lexikon baserat på semantiska relationer, är om man skall tillämpa någon form av hierarkisering och hur i så fall denna skall se ut. I princip vill jag förkasta tanken på att begrep­ pen som sådana kan ordnas hierarkiskt; jeig tror alltså inte på några universella eller särspråkliga semantiska primitiver ä la Wierzbicka (1972). Normalt är det nog att konstatera att det föreligger ett associativt samband mellEin två begrepp, t.ex. tand och bita, samt att fastställa styrkan hos och arten av detta saimband utan att pos­ tulera något riktningsförhållande. Det är emellertid praktiskt att orgainisera ett tesaurus lexikon hierarkiskt. Det innebär en förenkling så till vida att man ersätter en mångfald av relationer med i princip en enda, dependens. Jag tän­ ker mig här en mer djupoch genomgående hierarkisering än den vi finner i Rogets lexikon (1962, första gången utgivet 1852) och dess svenska efterbildning. Bring (1930), där man definierat ett begränsat antal ”begreppsklasser” och hänfört varje ord till en sådan. Frågan är bara om detta är möjligt, alltså om en sådan hierarkisering står i samklemg med ordskattens inre natur. För att citera Kassabov (1987, 51) gäller det här att undvika det allmänna misstaget att ”attempt to prove the systematic character of vocabulary not by establishing the inherent principles of its inner orgainization, but by forcing upon the lexical items the networks of pre-formulated systems”. Om vi börjar med den del av ordförrådet som är SEimmanbunden morfologiskt-derivationellt, alltså det subsystem som omfattas av ordbiIdningsrelationer. så är det ju helt uppenbart att språkteck­ nens uttryckssida kännetecknas av skifteinde komplexitet och att man kan se ett slaigs vertikal relation, alltså riktningseller depen­ dens förhål lande, mellan lexem som sand och sandig, där det ena är avlett av det andra. Att orgeinisera ett språks hela ordförråd i hierarkiska ordbiIdningsnästen är dock ingen lätt sak. En orsak till detta är att lexemens betydelser långt ifråin alltid återspeglas av ordbiIdningsstrukturen, en annan att det finns så måinga fall av identisk komplexitet, där leden trots detta måste ordnas i vertikal­ led, därför att det inte finns något mindre komplext lexem i ord­ bi Idningsnäs tet i fråga, t.ex. sdg såga, ljus lysfL. I de fall uttryckssidans komplexitetsförhållanden förefaller klara har man i allmänhet em tagi t att det finns en direkt komplexitetsmotsvarighet på innehålIssickm, alltså att i vårt exempel sandig är även semantiskt mer komplext än sand och innehåller komponenten 'sand* på samma sätt som strängen sandig innehåller strängen sond. Detta resultat kommer man ju också till om man förutsätter att vi har att göra med tre språiktecken (förutom flexionsmorfemet) varde­ ra med en uttrycksoch en innehållssida nämligen de elementära sondoch -ig samt det komplexa sandig. Men då får man problem i sådana fall där den semgintiska relationen förefaller identisk men där den formella komplexiteten pekar åt olika håll, t.ex. i paren undersöka undersökning och analys analysera, fysik fysiker och biolog biologi. Vill man fastställa språkoberoende semantiska hie­ rarkiska förhålleinden får man ytterligare problem i fall där nära semantiska ekvivalenter i två språk uppvisar olika riktningsförhållanden med avseende på formell komplexitet, jfr sv. seger segra -